Seminarium om Sockenkyrkorna – ett omistligt kulturarv på Vitterhetsakademien den 1 april 2009.

Seminariets syfte var att klarlägga hoten mot kyrkobyggnaderna och vad som kan göras för att de ska kunna bevaras. Förhoppningen var att deltagarna skulle kunna enas i en samsyn på vad som håller på att hända, och om möjligt komma fram till ett åtgärdsprogram.

Några linjer i diskussionen

Hot eller möjligheter?
Många framhöll att det vore olyckligt att alltför starkt trycka på hoten mot kyrkorna, då det finns risk att media nappar på ett katastrofscenarium som kan driva utvecklingen åt fel håll och väcka frustration istället för inspiration till bevarande. Bättre att väcka opinion och intresse för kyrkorna, så skapas en positiv framtidstro. Viktigt dock att alla som professionellt arbetar med frågorna har en realistisk bild av situationen och i tid agerar för att möta problemen.

För det andra är det svårt att inte oroas av den demografiska utvecklingen och av medlemstappet inom Svenska kyrkan, liksom av att kyrkorna blir allt mindre kända och besökta i de yngre generationerna. Jämförelser kan göras med klimathotet och miljövården, där opinionsbildningen varit framgångsrik i att mobilisera positiva initiativ.

Att läget verkar lugnt nu kan bero på att så mycket gjorts i det förgångna, alltsedan Curmans dagar, för att bygga upp skydd och hög värdering av det kyrkliga kulturarvet. Mycket tyder på att det på nytt behövs en folkupplysande verksamhet.

Prioritering eller gallring?
Det framhölls att begreppen ”övertalighet” och ”prioritering” skapar tillvänjning som gör att de kan bli självuppfyllande. Därför kan det verka oroande att ledamöter i kulturutskottet under en hearing i riksdagshuset om kyrkoantikvarisk ersättning framhöll att det vore orealistiskt att tänka sig att alla kyrkor skulle kunna behållas som gudstjänstlokaler och att riksantikvarieämbetet i en kommentar framhöll att man måste prioritera mellan kyrkorna. Men enligt Svenska kyrkan gäller prioritering inte mellan riva-bevara, utan mellan olika funktioner, hög- eller lågintensivt utnyttjande, olika typer av värden för olika behov. Någon gradering för att peka ut kyrkor som ska rivas pågår inte någonstans. Intressanta skrifter utgivna av Church of England och English Heritage kan ge inspiration till värderingsproblematiken.

Positiva händelser på senare år
Efter skilsmässan 2000 förs tätare samråd mellan KMV-företrädare och Svenska kyrkan på olika nivåer i god samförståndsanda. Inom bägge fälten görs mycket för att bearbeta problemen. Skrifter och informationsmaterial ges ut, konferenser anordnas. 220 Mkr har lagts på Karakteriseringsprojekten som stiften genomfört för att öka kunskapen om kyrkorna och göra vårdplaner. Sockenkyrkoprojektet, som i april utkommer med sin sammanfattande skrift, har givit en totalbild av alla kyrkor byggda t.o.m. 1950.

Men!
Mycket mer av det som görs inom KMV och Svenska kyrkan bör föras ut, som information och till debatt, så att allmänhet och politiker och andra beslutsfattare i tid kan planera och avsätta medel för bevarandet. Båda parter borde uppmuntra externa initiativ.

Vad kan göras?

Ideella insatser
Tidigare stod frivilliga för en stor del av arbetet vid kyrkorna, av förtroendevalda och andra. Genom församlingssammanslagningarna minskar engagemanget. Sveriges Hembygdsförbund har dock idag ca 50 000 ideellt arbetande medlemmar – insatserna skulle kunna gälla även den egna sockenkyrkan.

Utbildning
Många fler insatser behövs för att sprida kunskap om kyrkorna. Den kurs som gavs av Sigtunastiftelsen 2004 riktad till förtroendevalda och anställda inom Svenska kyrkan var mycket ambitiös och uppskattad, och skulle kunna upprepas i Uppsala universitets regi. Inom prästutbildningen saknas nästan helt kulturarvsaspekter. Boken Levande arv dock ett värdefullt tillskott, som bör användas brett.

En utredning tillsatt av Raä pågår om kunskapsuppbyggnaden om kyrkorna i framtiden.

De internationella konventionerna om vårt ansvar för kulturarvet är viktiga att påminna om, då de är föga kända.

Debattbok
Delade meningar rådde om värdet av en eventuell debattbok. Flera ansåg att en hemsida vore bättre.

Ändringar i kommunal planeringspraxis
Flera påpekade att kulturminneslagens bestämmelser gör att frågan om ändring av kyrkor och deras användning diskuteras mellan kyrka och länsstyrelse vid sidan av kommunala beslut varför frågan inte vanligen behandlas i den kommunala planeringen. För att öka kommuninvånarnas engagemang genom samråd och information bör länsstyrelserna arbeta för en ändring.

Beslutade åtgärder

Nätverk
De närvarande samtyckte till att ingå i ett nätverk till kyrkornas bästa, för att utbyta information, samt att på olika sätt bidra till att opinionsbildning och kunskapsspridning,

Fler namn efterlyses
Viktigt är att var och en försöker kontakta ytterligare intressserade personer som kan ingå i nätverket. Namn och adress på personer som vill medverka skickas till Ingrid Sjöström (ingrid.c.sjostrom /snabel-a/ telia.com).

Informationsutbyte
Alla kan få bättre och snabbare information om vad som skrivs, händer, pågår eller planeras. Så snart någon i nätverket upptäcker något viktigt som de övriga bör känna till föreslår vi att nätverket får veta det.

Opinionsbildning och kunskapsspridning
Genom nätverket kan vi agera samlat och stödja varandra. Uppstår det kritiska situationer (t ex om den kyrkoantikvariska ersättningen) kan vi agera snabbt, gemensamt underteckna upprop och göra andra samordnade insatser.

Var och en tar egna initiativ
Initiativtagarna till mötet kan fortsätta att agera brevlåda, men var och en planerar själv sin verksamhet, och varje person eller grupp inom nätverket kan när som helst ta initiativ till gemensamma insatser.

Programförklaring
Diskuterades förslag till en programförklaring, ”appell”. I huvudsak instämde de närvarande i texten. Förslag tilll ändringar antecknades för utskick av reviderad version.

Debatt i skrift eller på hemsida
De tre initiativtagarna funderar vidare på formerna för den planerade debattskriften och tar tacksamt emot fler synpunkter.